Funderingar

Jag har haft ganska mycket tid ändå att fundera sen vi kom hit till London. Från att ha varit fulltidsarbetande mamma och till att vara "hemmafru" i london blev det ett stort steg.

Varför är det så jobbigt?
Varför kan jag inte njuta av tiden?

Jag har diskuterat detta med många sen jag kom hit och Engelskor förstår inte alls och vissa Svenskor förstår precis.

Jag tror att jag som svensk är så van vid att ha min identitet i mitt jobb.

Först tyckte jag att det var så jobbigt att inte ha min "egna" pengar ( vi har dock alltid haft genmensam ekononmi) men nu senare är det med en identitets fråga.

Vem är jag egentligen?
Vad vill jag med mitt liv?

Hemma i Sverige rullade bara tiden på och självklart ska man jobba och bidra till familje-ekonomin i Lutheransk anda. Nu har jag plötsligt ett val, valet att stanna hemma och bidra till att familjen mår bra och njuta av det goda livet plus att här går barnen mycket kortare dagar i skolan. Lilltösen 4, 5 år går mellan kl 09:00 till kl 12:00 och 8 åringen kl 8:55 till 15:15.
jag har alltså inte all tid i världen för mig själv

knepigt.. att jag inte kan tycka att jag har det bra att ha denna extra tid med barnen.

Jag har i vilket fall som helst börjat söka jobb och vi får se om jag får något napp.
Jag för lösa det med barnomsorg när och om jag får ett jobb.

Missförstå mig nu rätt,
Jag mår bra och tycker att livet börjar komma på rätsida och det känns BRA nu.

nu är det dags att hämta första gången på dagen!